Mossor och lavar, skillnader samt likheter


Klicka på bilden för mer info

Mossor och lavar kan vara till synes lika varandra, men de bägge växtgrupperna skiljer sig till på många sätt. Även om bägge grupperna exempelvis saknar rötter har de annorlunda sätt att komma runt det problemet.

Mossa är en mestadels grön växtgrupp som har funnits på jorden i cirka 450 miljoner år. De saknar rotsystem men har istället små rottrådar som förbinder växten med underlaget. De har också en kort stam samt bladliknande utskott. Mossa trivs där det finns mycket väta och gärna är skuggigt. De kan expandera på stenar och jord, men också andra underlag så som betong, tegel, eternit, skiffer samt asfalt.

Mossa tar upp vatten med näring löst däri igenom evigt öppna porer i de bladliknande växtdelarna samt stå sig kvar fukten. Detta gör att mossa är en oönskad gäst på tak. När vintern kommer fryser mossan och risken finns att den expanderande isen spräcker takpannorna. Det bästa sättet att få bort mossa från takpannorna är manuell borttagning.

Mossa tycker om att expandera i näringsfattig samt sur jord som gärna har bristfällig dränage. Då tar mossan över eventuella grässorter. Gödslar man samt sprider ut kalk samt dränerar sin trädgård kan gräset få det fördelaktigt samt konkurrerar då ut mossan.

Man kan också begagna sig av järnsulfat, som i affären har namn som mossa gti samt så vidare, för att snabbt ta bort mossa. Man skall dock vara alert på att det är ett bekämpningsmedel och det skall användas med stor varsamhet. Man bör inte begagna järnsulfat eller liknande preparat på takpannor för att få bort mossa där eftersom dessa medel kan missfärga pannorna.

Vissa platser är mer lämpade för mossa än för gräs samt man bör inte bara tappa på bekämpningsmedel samt bevilja det vara – då kommer mossan garanterat tillbaka. Ibland kan mossa vara riktigt fint i trädgårdar samt ge en lummig stämning. Mossa tål långvarig torka utan att växtcellerna skadas. När det sedan blir vått åter kommer växten åter spira och fortplanta sig.

Lavar däremot är inte en ensam planta utan en symbios emellan en alg eller cyanobakterie samt en svamp. Svampen bygger upp själva laven samt i nästan alla fall är det svampen som ger den dess utseende. Svampen skyddar mot uttorkning och bildar skelett till laven. Algen finns strax innanför det extern skiktet och har för uppgift att alstra energi genom fotosyntes.

Lavar trivs bäst där det är ljust och torrt. De är mestadels grå till färgen och kan klara sig mycket långa perioder helt utan vatten alldenstund de då går i torrdvala samt inte har någon som helst expansion. Lavar tar opp all sin föda från snö. En del lavar växer på sten samt kan avge ämnen som långsam bryter ner stenen samt därmed frisätter mineraler som laven kan tillgodogöra sig.

Det finns oxå lavar som växer på träd och får sin föda när vatten sipprar över värdväxten vilket medför att dessa lavsorter tar mycket lång tid på sig att expandera. De vanligaste lavsorterna är renlav och islandslav. Det finns en lång tradition att använda lav i exempelvis mat eller att färga garn med det för att få naturfärger.

Som man kan se så är mossor och lavar i själva verket inte speciellt lika varandra, även om de i vissa fall kan te sig så! Vill man avlägsna dom så är det lätt samt varar längs med hjälp av Fulstopp.