Mossor och lavar, vad är vad?


Klicka på bilden för mer info

Mossor samt lavar är ibland väldigt lika varandra till utseendet – du hittar underarter av bägge som är liknande varandra både till färg och utseende. Men skenet bedrar, det rör sig om ett par vitt skilda växter, som kan klara av olika förhållande samt som är känsliga för annorlunda saker.

Lavar är faktiskt inte en växt per se utan en symbios emellan en svamp samt en alg alternativt cyanobakterie. Svampen utgör grund och skydd för laven, igenom sina hyfer. Den tar opp vatten och föda som är löst i regn samt annan nederbörd. Vid segsliten torka skyddar den också algen från att torka ut. Algen i sin tur bidrar med att alstra energi med hjälp av fotosyntes.

Det finns omkring tvåtusen annorlunda sorters lavar i Sverige och den vanligaste färgen är grå, oxå om det finns en mängd varianter med alla möjliga färgspektra, exempelvis klargul alternativt brinnande brandgul. De flesta lavar trivs i miljöer som är torra samt ljusa. Det finns dock undantag också för det – det finns en art som växer på klippor under vattenytan!

Lavar växer gärna på stenar och träd. De arter som trivs på sten utsöndrar ämnen som sakta bryter ner underlaget och frigör mineraler som laven kan tillgodogöra sig. Lavar saknar stam, rotsystem samt blad. De byggs opp av svampen som bildar ett yttre skikt. Strax under det finns algen. Alltemellanåt är svamp samt alg blandat genom hela den inre delen av laven, det som kallas märgen.

De vanligaste lavarna är renlav och islandslav. Lavar kan användas i flera områden. Det finns seder runt att begagna islandslav i sallader, och man har under historien begagnat lav i brödbak. Vissa lavar kan man med stor fördel använda för att växtfärga garn och då få mustiga, fina naturfärger. Det finns nämligen mycket man kan göra med lavar, om man blott känner till vilken sort det är man har, samt vad man skall göra.

Mossor är växter som mestadels är gröna till färgen och som trivs på platser med bevaka samt väta. De växer framförallt på marken, men även på sten, betong, tegel, skiffer, asfalt och eternit. Detta medför att mossa alltemellanåt tycker om att expandera på hustak.

Mossa saknar rotsystem med har istället korta rottrådar som förankrar växten med underlaget. Dessa mosstrådar saknar möjlighet att ta opp vatten samt föda. Istället händer upptag igenom de bladliknande utskotten, via porer som alltid står öppna.

När mossa växer på takpannor växer de ofta in mellan takpannorna samt när vintern och kylan kommer leder det till att vattnet i mossan fryser och expanderar vilket gör att takpannorna spricker. Det är därför angeläget att man inte låter mossa vara kvar om det har börjat expandera på taket, utan man måste avlägsna det för hand, inte använda bekämpningsmedel då dessa kan missfärga takpannorna.

Mossa är alltemellanåt oxå ett bekymmer i gräsmattan. Mestadels beror mossans fördel på att det är dålig dränering, dåligt gödslat och/eller för surt i gräsmattan för att gräset ska trivas. Det bästa är då att åtgärda de nämnda tre sakerna före man vräker över en massa bekämpningsmedel, så som mossa gti samt järnsulfat. På vissa platser kan mossa vara mycket attraktiv alldenstund det ofta bidrar till en lummig grönska.

Det är alltså inte blott dåligt med mossor samt lavar, tvärtom, de är både vackra samt kan vara mycket användbara! Vill man ha dän de är det enklast med Fulstopp – också i gräsmattan.