Mossor och lavar – två enormt lika växter

Mossor och lavar är stundtals mycket lika varandra till utseendet – det finns underarter av båda som är lika varandra både till färg och form. Men skenet bedrar, det rör sig om två vitt skilda växter, som kan behärska olika förhållande och som är känsliga för olika saker.

Lavar är faktiskt inte en växt per se utan en symbios mellan en svamp och en alg eller cyanobakterie. Svampen utgör stomme och skydd för laven, genom sina hyfer. Den tar upp vatten och näring som är löst i regn och annan nederbörd. Vid långvarig torka skyddar den också algen från att torka ut. Algen i sin tur bidrar med att alstra energi med hjälp av fotosyntes.

Det finns runt tvåtusen olika sorters lavar i Sverige och den vanligaste färgen är grå, även om det finns en uppsjö varianter med alla möjliga färgspektra, till exempel klargul eller brinnande orange. De flesta lavar vill växa i miljöer som är torra och ljusa. Det finns emellertid undantag även för det – det finns en art som växer på klippor under vattenytan!

Lavar växer helst på stenar och träd. De arter som trivs på sten utsöndrar ämnen som långsamt bryter ner underlaget och frigör mineraler som laven kan tillgodogöra sig. Lavar saknar stjälk, rotsystem samt blad. De byggs upp av svampen som skapar ett yttre skikt. Strax under det finns algen. Emellanåt är svamp och alg blandat genom hela den inre delen av laven, det som kallas märgen.

De vanligaste lavarna är renlav samt islandslav. Lavar kan nyttjas inom många områden. Det finns traditioner kring att ha islandslav i sallader, och man har under historien haft lav i brödbak. Somliga lavar kan man med största fördel använda för att växtfärga garn och då ges mustiga, vackra naturfärger. Det finns således mycket man kan åstadkomma med lavar, om man enbart vet vilken sort det är man har, och vad man ska göra.

Mossor är växter som vanligtvis är gröna till färgen och som helst växer på platser med skugga samt fukt. De växer i huvudsak på marken, men också på sten, betong, tegel, skiffer, asfalt och eternit. Det innebär att mossa då och då gillar att växa på hustak.

Mossa har inget rotsystem med har istället korta rottrådar som förbinder växten med underlaget. Dessa mosstrådar saknar möjlighet att ta upp vatten och näring. Istället sker upptag via de bladliknande utskotten, genom porer som ständigt är öppna.

När mossa växer på takpannor växer de inte allt för sällan in mellan takpannorna och när vintern och kylan kommer leder det till att vattnet i mossan fryser och utökar vilket innebär att takpannorna spricker. Det är därför betydelsefullt att man inte låter mossa vara kvar om det har börjat växa på taket, utan man måste avlägsna det manuellt, inte nyttja bekämpningsmedel eftersom dessa kan missfärga takpannorna.

Mossa är emellanåt även ett problem i gräsmattan. Vanligtvis beror mossans övertag på att det är bristfällig dränering, inte bra gödslat och/eller för surt i gräsmattan för att gräset ska trivas. Det bästa är då att fixa de nämnda tre sakerna innan man vräker över en massa bekämpningsmedel, så som mossa gti och järnsulfat. På somliga platser kan mossa vara mycket attraktiv eftersom det ofta bidrar till en lummig grönska.

Det är alltså inte endast dåligt med mossor och lavar, tvärtom, de är både fina och kan vara mycket användbara! Vill man ha undan dom är det lättast med Fulstopp – också i gräsmattan.